Större genomslag för fyrstegsprincipen i transportplaneringen

4. Samhällsplanering, governance och omställning
Emma Lund1 , Hanna Wennberg1, Lena Smidfelt Rosqvist1
1 Trivector Traffic AB

Fyrstegsprincipen har funnits i över 20 år som angreppssätt för god resurshushållning och för att åtgärder i transportsystemet ska bidra till hållbar samhällsutveckling. Trots det har fyrstegsprincipen ännu inte fått fullt genomslag i transportplaneringen. I ett forskningsprojekt finansierat av Trafikverket har Trivector belyst hur fyrstegsprincipen kan få större genomslag, såväl generellt i transportplaneringen som i åtgärdsvalsstudierna. Resonemang förs också om konsekvenserna för transportpolitisk måluppfyllelse av större användning av steg 1- och 2-åtgärder.

I projektet har systematisk genomgång gjorts av tidigare studier och utredningar som grund för identifiering av brister och utmaningar i dagens planeringsprocess när det gäller fyrstegsprincipens genomslag. Detta har varit grunden för projektgruppens analys som utmynnat i projektets slutsatser och rekommendationer. Avstämningar har gjorts med tjänstepersoner från Trafikverket.

Avstamp tas i grundtanken med fyrstegsprincipen som angreppsätt för en transportplanering som säkerställer både en god resurshushållning och en hållbar samhällsutveckling. Åtgärdsvalsstudierna är en viktig plattform för att i samverkan mellan aktörer styra samhällsutvecklingen i hållbar riktning. När åtgärdsvalsstudier infördes som moment i transportplaneringens tidiga skeden var syftet att åstadkomma en förutsättningslös studie av möjliga åtgärder enligt fyrstegsprincipen. Flera studier visar dock att fyrstegsprincipen inte alls fått det genomslag som var tänkt. Steg 1- och 2-åtgärder har svårt att göra sig gällande och betraktas som komplement till steg 3- och 4-åtgärder. Det saknas också fungerande strukturer att ta steg 1- och 2-åtgärderna vidare efter avslutad åtgärdsvalsstudie. För att fyrstegsprincipen ska få genomslag måste åtgärdsvalsstudierna existera i en transportplanering som anammat fyrstegsprincipen i sin helhet.

Centralt för ett större genomslag av fyrstegsprincipen i transportplaneringen, i syfte att finna åtgärder som ska bidra till en hållbar samhällsutveckling, är behovet att utgå från ett tydligare systemperspektiv i transportplaneringen, och inte huvudsakligen fokusera på lokala brister. Projektet belyser betydelsen av systemanalyser och systemuppföljningar och hur dessa tillämpas idag. Det blir tydligt att det behövs utvecklas systemanalyser som även fångar systembrister i transportsystemet i relation till måluppfyllelse vad gäller miljö och social hållbarhet, som inte nödvändigtvis har en geografisk koppling men som ändå måste få en koppling till de konkreta åtgärder som planeras i transportsystemet.

Åtgärdsvalsstudierna har hittills varit den främsta plattformen för fyrstegsprin-cipens tillämpning och en diskussion har förts i projektet om vilken roll och syfte som åtgärdsvalsstudierna bör ha för att fyrstegsprincipen ska få större genomslag. Slutsatsen är att två olika typer av åtgärdsvalsstudier behövs: konceptval för tidiga skeden respektive mer konkret åtgärdsval. ÅVS-metodiken bör ses över för att svara mot detta behov med följaktligen olika fokus vad gäller syftet med åtgärdsvalsstudien.

Fyrstegsprincipens genomslag rör också rådigheten för olika åtgärder. Frågan är också vilken aktör som leder och samordnar aktörer i en komplex planeringssamtid i riktning mot de övergripande målen. Trafikverket bör få ett uppdrag att leda och samordna arbetet mot mer hållbar transport. Förutsatt att det finns en sådan samordnande aktör, bör Trafikverkets finansieringsmöjligheter för steg 1- och 2-åtgärder belysas liksom hur inslagen av funktionsorienterade processer i transportplaneringen kan ökas för att flytta fokus till nyttorna som åtgärder bidrar med snarare än vilken aktör som ansvarar för en anläggning.