7:3-2 - Transporteffektivitet med regional sjöfart i Mälardalen

7. Gods och logistik
Tobias Robinson¹ , Maria Mustonen¹, Kristina Lundberg¹, Maria Johansson¹, Krister Landin², Björn Södahl³, Viktoria Sundquist⁴, Per Fredman⁵, Thor-Björn Käck^6
1 Ecoloop AB, Stockholm, Sverige
² Svea Hamn AB, Stockholm, Sverige
³ Södahl & Partners, Göteborg, Sverige
⁴ Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg, Sverige
⁵ Södertälje Hamn, Södertälje, Sverige
⁶ Handelskammaren i Mälardalen, Västerås, Sverige

Introduction
Trots att vägar kring våra storstäder byggs ut förkommer problem med trafikinfarkter, buller och utsläpp fortfarande. Samtidigt finns en infrastruktur som inte används i särskilt stor omfattning om man jämför med länderna på kontinenten – vattenvägarna. Detta projekts syfte var att undersöka de affärsmässiga och praktiska förutsättningarna för en regional sjöfartslösning som kan avlasta vägnätet samt att ta fram ett logistikkoncept. Finansiär: Trafikverket.

Inlandssjöfarten ligger på en konstant och låg nivå på cirka 10 miljarder tonkilometer de senaste halvseklet. Vägtransporter gått från 18 miljarder ton till 38 miljarder ton under samma period. Överflyttning till inlandssjöfart hindras inte primärt av kapacitetsbrist i hamnar eller bristande infrastruktur, utan snarare av höga omlastningskostnader. Längre transporttider, lägre transportfrekvens, ojämnare flöden och oförutsägbarhet vad gäller priset hämmar också sjöfarten jämfört med lastbilen. Om en transportköpare ska byta från den transportlösning de använder idag till en ny, krävs det att sjöfarten totalt sett är en bättre transportlösning än lastbilen. Alla dessa faktorer kan bekräftas av intervjuer och beräkningar som gjorts inom ramen för denna studie. Därtill är sjöfarten sämre på att göra sig känd hos transportköparna jämfört med till exempel tåget.

Studien visar också på att inlandssjöfart till viss del har bättre förutsättningar än traditionell sjöfart att vara ett alternativ till lastbilen även på korta sträckor och i citylägen. Då behövs kajlägen, framför allt i urban miljö, och utrustning samt elanslutning för småskalig sjöfart. Inlandssjöfarten behöver också bli betydligt billigare än idag. Omlastning och sista anslutande transporten (last mile) är idag det som driver upp kostnaderna till inlandssjöfartens nackdel. Priset för sjöfart är högre än lastbil, men miljöprestandan och energieffektivitet är betydligt bättre. Det senare blir en allt viktigare faktor när fler parter i samhället konkurrerar om samma elektricitet vid samhällets stora elektrifiering. 

Det finns redan idag politisk vilja och styrmedel för att gynna överflyttning till sjöfart, ändå går det trögt. Kunskap om sjöfartslösningar är generellt låg hos transportköparna, vilket tyder på att det finns ett stort behov av information om sjöfart som transportlösning, inte minst vad gäller de inre vattenvägarna. Demonstrationsprojekt av transportlösningar för inlandssjöfart kan vara en typ av informationsspridande som omfattar tekniska lösningar, infrastruktur i form av kajer samt affärsmodeller som tillgodoser olika aktörers intressen och behov.

Projektets förslag är att satsa på distributionstrafiken inom Mälarområdet med dagliga linjer mellan Södertälje, Stockholm och Västerås med möjlighet att ansluta fler orter efterhand. Fartygen ska med tiden gå på el och ha avkopplingsbar drivenhet vilket möjliggör att skapa pråmtåg liksom att lämna lastenheter vid kaj under lastning och lossning medan drivenheten fortsätter sin slinga. Eftersom pråmen ska vara relativt liten kan de gå in i stadskärnan i ett finmaskigt nät, lasta och lossa vid kajer som inte behöver tillstånd enligt miljöbalken. På så sätt kommer Mälarlinjens fartyg mer likna lastbilstrafik. Kostnaden för linjen Södertälje – Västerås är lägre än för lastbil samma sträcka - men med högre omlastningskostnader. Prestandan i fråga om koldioxid och energiförbrukning är betydligt bättre. Trafikträngsel, punktlighet, buller, väginvesteringar och -slitage studerades inte men talar sannolikt till sjöfartens fördel.