Transporternas ekonomiska överkomlighet – hur mäter vi det?

1. Transportekonomi och politik
Tom Petersen¹ , Anders Brandén Klang¹, Björn Tano^1
1 Trafikanalys

Introduction
Presentationen, som bygger på Trafikanalys Rapport 2021:3, består av två delar: en del som analyserar statistik om privata transportkostnader och deras fördelning i riket och mellan inkomstgrupper; och en del om den årliga mätningen av indikatorn Transporternas ekonomiska överkomlighet.

Del 1: Ekonomiskt svaga hushåll äger i genomsnitt färre och äldre personbilar, ofta med en högre drivmedelsförbrukning än genomsnittet för personbilsflottan. Det kan påverka både möjligheter att transportera sig och privatekonomin. Bilarnas ålder varierar också mycket beroende på var i landet man bor.

Skillnaderna i bilarnas ålder och bränslekostnader har ökat de senaste åren, både mellan inkomstgrupper och mellan olika delar av landet. Vi har också jämfört utvecklingen av kostnaden för kollektivtrafik över riket, som även den har utvecklats åt olika håll: under en tioårsperiod har den i genomsnitt halverats i vissa län, och nästan fördubblats i andra.

Bland den femtedel hushåll som har lägst inkomster äger i genomsnitt bara var tredje hushåll en bil, medan hushåll med högst inkomster äger 1,4 bilar per hushåll. Det gör dem med lägst inkomster avsevärt mer beroende av kollektivtrafik. Men bilarna i hushållen med lägst inkomster är dessutom i genomsnitt betydligt äldre är bilarna i hushåll med högst inkomster. Om vi tar hänsyn till bilmodell och ålder varierar därför hushållens genomsnittliga bränslekostnader mellan olika kommungrupper.

Över sexårsperioden 2012–2018 har bilarna i den lägsta inkomstgruppen blivit något äldre, medan bilarna i övriga inkomstgrupper har blivit något yngre. Trots detta har bränslekostnaden minskat i alla inkomstgrupper. Det beror på att effektiviseringen av bilarna har pågått länge, vilket gör att även byte av äldre bilar innebär en effektivisering.

Del 2: I Trafikanalys årliga uppföljning av de transportpolitiska målen ingår indikatorn Transporternas ekonomiska överkomlighet, som ska mäta hur de privata kostnaderna för transporterna förändras. I 2020 års uppföljning bedömde vi att indikatorn haft en positiv utveckling sedan målen antogs 2009, eftersom den allmänna välfärdsökningen och energieffektiviseringen av fordonsflottan vägt upp ökningarna i bränslepriser och kollektivtrafikkostnader i genomsnitt.

Som framgår av Del 1 finns det dock betydande skillnader i fordonsparken mellan regioner och inkomstgrupper, både vad beträffar ålder och bränsleåtgång. Även kollektivtrafikpriserna uppvisar stora skillnader mellan regioner i hur de utvecklats de senaste tio åren.

Det har därför funnits ett behov av att förtydliga på vilket sätt vi vill att indikatorn ska beskriva ”ekonomisk överkomlighet”. Hittills har indikatorns mått följt upp utvecklingen för befolkningen i  genomsnitt, men i internationell litteratur ligger fokus i stället på hur de mest utsatta grupperna har råd att lösa sina transportbehov.

Vi föreslår därför ett mått som utgår från hur många som har låg ekonomisk standard, och som har en sämre inkomstutveckling än kostnadsutvecklingen för bil respektive kollektivtrafik. Måtten går att bryta ned på kommuner, kön och vissa ålderskategorier.